Lösning av tvister
Parter som inte kan komma överens i en tvist kan låta domstol avgöra tvisten. I vissa familjerättsliga frågor som äktenskapsskillnad och vissa faderskapsmål måste parterna vända sig till domstol för att få dom.
Frågor om vårdnad, underhåll umgängesrätt kan parterna däremot träffa avtal om. Blir de inte överens får domstolen avgöra tvisten.
Skiljeavtal
Har parterna träffat om avtal om att tvist ska lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän får en domstol inte mot en parts bestridande pröva en fråga, som enligt ett skiljeavtal ska prövas av skiljemän enligt 1 § Lag (1999:116) om skiljeförfarande.
En invändning om skiljeavtal ska framställas första gången en part ska föra talan i saken vid rätten jämlikt 4 § Lag (1999:116) om skiljeförfarande .
Rör en tvist mellan en näringsidkare och en konsument en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk eller om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen , får ett skiljeavtal inte göras gällande, om det träffats innan tvisten uppstod (6 § Lag (1999:116) om skiljeförfarande ).
Samma undantag gäller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser (6 § Lag (1999:116) om skiljeförfarande ).
Summarisk process
Förmögenhetsrättliga tvister behöver inte gå till domstol utan kan avgöras på ett relativt snabbt och billigt sätt genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning hos Kronofogdemyndigheten.
Om svaranden inte bestrider ansökan utfärdar Kronofogdemyndigheten ett utslag i enlighet med ansökan. Ett sådant utslag har samma verkan som en dom av domstol d.v.s. sökanden kan ansöka om verkställighet (utmätning).
Är svaranden missnöjd med ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning, får han ansöka om återvinning (52 § Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ).
Återvinning ska sökas skriftligen. Ansökningen ska ha kommit in till Kronofogdemyndigheten inom en månad från dagen för utslaget (53 § Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ).
Har återvinning sökts i rätt tid, ska Kronofogdemyndigheten överlämna målet för fortsatt handläggning till en tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig att handlägga målet. I annat fall ska Kronofogdemyndigheten avvisa ansökningen (54 § Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ).
Om svaranden däremot bestrider kravet, kan målet om sökandens begär det lämnas över till tingsrätten för rättegång. Målet handläggs då enligt reglerna för tvistemål.
Målet lämnas också över till rättegång om svaranden söker återvinning mot utslaget.
Handräckning
Med vanlig handräckning avses tvister angående avhysning. Vill man ha hyresgästen avhyst och samtidigt ha ersättning för obetald hyra kan båda kraven framställas i en ansökan om betalningsföreläggande.
Med särskild handräckning avses tex när man vill ha tillbaka något som någon tagit utan lov eller att man anser sig ha rätt att använda en väg som en ägare av en fastighet spärrat av.
Blanketter
Upplysningar om summarisk process och möjlighet att ladda ner blanketter för ansökningan om betalningsföreläggande eller handräckning (SKVD 9012 och 9014) återfinns hos Kronofogdemyndigheten.
Konsumenttvister
I konsumenttvister, d.v.s. tvister mellan en näringsidkare och en konsument om en vara som konsumenten köpt för enskilt bruk, tillämpas Konsumentköplag (1990:932).
Rör tvisten en tjänst tillämpas Konsumenttjänstlag (1985:716).
Man kan som konsument få hjälp av en konsumentvägledare, som finns i de flesta kommuner.
En konsument, som inte får rättelse efter att ha anmärkt på en vara eller en tjänst, kan vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Nämndens beslut har formen av en rekommendation till parterna att lösa tvisten på ett visst sätt. Mera om ARN:s verksamhet och anmälningsblanketter finns på ARN:s webbsida. Om en part inte följer nämndens beslut kan den andra parten väcka talan vid tingsrätt.
Rätt domstol i konsumenttvist
När det gäller en konsumenttvist kan man ge in stämningsansökan till tingsrätten på den ort där andra parten bor eller till den tingsrätt där man själv bor.
Rättegång i tingsrätten
Den som inleder en rättegång kallas kärande. Den som käranden riktar sitt yrkande mot kallas svarande. Ett gemensamt namn är parter.
Rätt domstol
Stämningsansökan ges in till tingsrätten på den ort där svaranden bor. Om det gäller en konsumenttvist eller vissa arbetstvister går det bra med tingsrätten där man själv bor.
Ansökan om stämning
Den som vill inleda en rättegång (väcka talan) ska till tingsrätten ge in en skriftlig ansökan om stämning.
När man ger in en stämningsansökan till tingsrätten måste man samtidigt betala en ansökningsavgift, för närvarande 450 kr. Stämningsansökan och de handlingar som bifogas ska inges i original och bestyrkt kopia.
En ansökan om stämning ska innehålla
1. ett bestämt yrkande,
2. en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet,
3. uppgift om de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis samt
4. uppgift om sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte behörigheten framgår av vad som anförs i övrigt.
Har käranden några önskemål om hur målet ska handläggas, bör han ange dessa i ansökningen.
Ansökningen ska vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.
De skriftliga bevis som åberopas bör ges in tillsammans med ansökningen (42 kap 2 § Rättegångsbalk) jämte bestyrkta kopior.
Om en ansökan är ofullständig, föreläggs käranden att komma in med kompletteringar. Följer käranden inte ett sådant föreläggande, kan ansökan avvisas. Samma gäller om ansökningsavgiften inte betalas in.
Förberedelsen
Förberedelsen ska drivas med inriktning på ett snabbt avgörande. Domstolen brukar därför samråda med parterna om målets handläggning och - om det inte är obehövligt - göra upp en tidsplan för målet.
Om kärandens stämningsansökan vid den inledande granskningen inte avvisas, utfärdar tingsrätten stämning på svaranden. Stämningen är en uppmaning till svaranden att inom viss tid ska inge ett skriftligt svaromål.
Svaranden ska ange om han bestrider eller medger kärandens yrkanden. Om svaranden bestrider alla eller några av yrkandena måste han ange vilka grunder han åberopar för sitt bestridande och vilka bevis som han eller hon vill åberopa och stödja sig på. Om svaranden anser att det finns något hinder för rättegången ska han ange det.
När svaromålet har kommit in till rätten, kan parterna bli kallade till ett sammanträde inför en domare, sk muntlig förberedelse.
Under domarens ledning får parterna bemöta varandras påståenden så att deras ståndpunkter blir tydliga och fullständiga.
Även behovet av bevis gås igenom. Sammanträdet kan hållas per telefon om parterna vill det, och det är lämpligt. Ibland kan målet avgöras redan då. I så fall hålls en huvudförhandling i förenklad form.
Förberedelsen ska om möjligt avslutas vid det första sammanträdet. Om det inte går fortsätter förberedelsen genom skriftväxling eller vid ett nytt sammanträde.
Ibland kan domstolen avgöra tvistemål på handlingarna, det vill säga enbart genom att grunda sitt domslut på yrkanden och invändningar samt på de skriftliga bevis som åberopats. Innan ett mål avgörs på handlingarna får parterna tillfälle att slutföra sin talan.
I familjemål kan domstolen besluta om till exempel besöksförbud, vem som ska ha vårdnaden om ett barn och vem som ska få bo kvar i en bostad att gälla tills vidare till dess nytt beslut i dessa frågor fattas eller dom meddelas i målet.
Om motparten inte svarar
Om motparten inte kommit in med något motiverat skriftligt svar kan tingsrätten besluta om tredskodom. Det betyder att den som inte svarar eller som uteblir förlorar målet. Tredskodom kan också medelas om en part inte vill medverka i rättegången eller om någon av parterna inte kommer till förhandling, som han kallats till.
I syfte att göra förberedelsen mer effektiv kan tingsrätten förelägga en part att slutligt bestämma sin talan och uppge de bevis som parten vill åberopa. Tingsrätten kan också meddela parterna att förberedelsen ska anses avslutad vid en viss senare tidpunkt. När denna tid har gått ut får parterna i princip inte åberopa något nytt material eller nya bevis.
Förlikning
I förmögenhetsrättsliga mål försöker domaren under förberedelsen att förlika parterna. Om parterna kommer överens och gör upp saken i godo, kan de begära att tingsrätten stadfäster förlikningen genom dom.
Tredskodom
I förmögenhetsrättsliga mål kan tingsrätten meddela tredskodom mot en svarande som inte kommer in med något motiverat skriftligt svaromål. Tredskodom kan också meddelas mot en kärande som inte vill medverka i processen. Vidare kan tredskodom meddelas mot en part som inte kommer till en förhandling inför rätten som parten har kallats till. Tredskodom innebär som regel att den som inte svarar eller uteblir förlorar målet.
Familjerättsliga mål
Mål om äktenskapsskillnad handläggs ofta i två omgångar beroende på reglerna om betänketid. För betänketiden kan tingsrätten besluta i frågor som hänger samman med äktenskapsskillnaden. Är makarna ense kan de ge in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad m.m.
I mål om vårdnad, barns boende och umgänge ges socialnämnden alltid tillfälle att lämna upplysningar. Om det behövs kan tingsrätten uppdra åt socialnämnden att göra en särskild utredning. I väntan på det slutliga avgörandet kan tingsrätten besluta vad som tills vidare skall gälla i fråga om vårdnad m.m. Är föräldrarna ense kan de inför socialnämnden avtala om vårdnaden, boendet och umgänget. Godkänner nämnden ett sådant avtal gäller det på samma sätt som en dom av domstolen.
Huvudförhandlingen
När förberedelsen är avslutad sätts målet ut till huvudförhandling. Till förhandlingen kallas parterna, deras ombud, vittnen och andra som ska höras.
I tvistemål består rätten av en eller tre domare. Småmål, dvs. mål som rör högst ett halvt basbelopp (FT-mål), avgörs alltid av en ensam domare. Vid huvudförhandling i familjerättsliga mål sitter normalt en lagfaren domare och tre nämndemän i rätten.
Förhandlingen börjar med att käranden framställer sina yrkanden.
Därefter får svaranden ange sin inställning till yrkandena.
Härefter utvecklar först käranden sin talan, d.v.s. han redogör för bakgrunden till tvisten och anger de fakta som han åberopar. Är det lämpligt kan han samtidigt gå igenom de skriftliga bevis han åberopar.
Härefter utvecklar svaranden sitt bestridande och går igenom eventuell bevisning.
Härefter sker genomgång av den skriftliga bevisningen - om det inte skett tidigare - och hålls vittnesförhör. Bevisningen kan t.ex. bestå av förhör med parter och vittnen eller sakkuniga. Vittnen får vänta utanför rättssalen och kallas in efter hand som de ska höras. Vittnesförhör kan ibland hållas på telefon.
När utredningen i målet är genomgången får parterna eller deras om bud tillfälle till att hålla slutanföranden (pläderingar).
I samband med att förhandlingen avslutas meddelar rättens ordförande när dom i målet kommer att meddelas. Rätten håller därefter enskild överläggning. Vid överläggningen bestämmer rättens ledamöter hur domslutet skall bli och skälen för detta. Ibland fordras omröstning. Om rätten inte är enig vid omröstningen ska ska denna skiljaktiga mening skriftligen meddelas parterna samtidigt som domen meddelas.
Domen får endast grundas på det som har kommit fram vid huvudförhandlingen. Vidare får domen inte avse annat eller mera än vad parterna har yrkat eller åberopat. I familjerättsliga mål skall rätten dock se till att t.ex. frågor om vårdnad blir tillräckligt utredda och avgöra målet efter vad som är bäst för barnet.
Rättegångskostnader
Den part som förlorar ett tvistemål ska enligt huvudregeln betala motpartens rättegångskostnader. I småmålen är möjligheterna att få ersättning dock begränsade. I de familjerättsliga målen får normalt vardera parten själv svara för sina kostnader. En part som vill få ersättning för sina rättegångskostnader måste begära det särskilt innan rättegången avslutas.
Den som kallas att vittna inför tingsrätten har rätt att få ersättning för sina kostnader för resa och förlorad arbetsinkomst. Ersättningen skall betalas av den part som har begärt förhöret. Har förhöret åberopats av en part som har rättshjälp eller beviljats ekonomiskt bistånd betalas dock ersättningen av allmänna medel.
Om överklagande till hovrätt
En tingsrätts dom i tvistemål kan överklagas till hovrätten. I vissa fall krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall ta upp ett överklagande. Den part som vill överklaga domen ska göra det skriftligen inom tre veckor från det att domen meddelades. Överklagandeskriften ska ställas till hovrätten men sändas till tingsrätten i tid.
Lästips
Om överklagande av domar i tvistemål: 50 kap Rättegångsbalken.
Om återvinning av tredskodom
Den part som har fått en tredskodom mot sig kan inte överklaga domen utan får söka återvinning. Återvinning söks skriftligen hos tingsrätten inom en månad från den dag domen meddelades. Om återvinning söks i rätt tid tas målet upp till fortsatt behandling i tingsrätten.
Verkställighet
Domar som innefattar betalningsskyldighet eller andra förpliktelser verkställs av kronofogden. Upplysningar om kronofogdens verksamhet finns hos Kronofogdemyndigheten.
Domen ska bifogas ansökan. Grundavgift tas ut. Grundavgiften för utsökning/verkställighet av skulder till stat och kommun, t.ex. skatter, böter, offentliga avgifter och studiemedel och utsökning/ verkställighet av skulder till enskilda personer och företag, om den sökande har valt begränsad tillgångsundersökning, är 500 kronor. Kronofogdemyndigheten undersöker då i första hand om det är möjligt att utmäta lön och återbetalning av skatt eller liknande.
Grundavgiften för utsökning/ verkställighet av skulder till enskilda personer och företag om den sökande har valt fullständig tillgångsundersökning är 1 000 kronor. Fullständig tillgångsundersökning omfattar även utmätning av annan lös egendom och utmätning av fast egendom, t.ex. villa, fritidshus, skepp eller luftfartyg.
Verkställighet av domar eller beslut i mål om vårdnad, barns boende eller umgänge söks hos länsrätten. Om verkställighet kan man läsa i 21 kap Föräldrabalken (1949:381).
Lagtext
42 kap 2 § Rättegångsbalk
Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
Lag (1999:116) om skiljeförfarande
|
